Konami är ett av de företag som har producerat flest licensspel genom årens lopp. Lång ifrån alla har varit bra, men The Gonnies II är helt klart ett bevis på att det faktisk går att faktiskt går att göra roliga TV-spel av film.

The Goonies II

KONAMI · NES · 1987

Ett av de första licensspelen gjordes var The Goonies (1986). Spelet i fråga bestod av en ganska medioker plattformshistoria som förutom namnet hade väldigt lite gemensamt med Steven Speilbergs äventyrsfilm. Ett år senare hade dock Konami omarbetat hela konceptet och levererat ett spel som var både fängslande och nyskapande.

Dubbla perspektiv
En av de mest intressanta sakerna med The Goonies II var upplägget. Dels därför att Konami helt och hållet hade frångått sin originalidé till förmån för ett äventyrsbaserat koncept, och dels därför att de blandade två helt olika kameraperspektiv.
   När äventyret börjar befinner sig spelets huvudperson Mikey uppe på en vind. Man ser honom i profil och fienderna anfaller honom antingen fram- eller bakifrån. En bit åt höger finns en dörr. När Mickey öppnar dörren och kliver in i rummet slår spelet helt oväntat över till förstapersonsperspektiv. På skärmens vänstra sida finn en meny med handlingsalternativen gå,  slå, ta och använda föremål. När man har bekantat sig med det nya perspektivet dröjer det inte länge förrän man har har hittat och utrustat Mickey med slangbella som gör det lättare att slåss, eftersom man nu kan skada fienderna utan att gå i närstrid. Längre fram hittar man bland annat en stege, bomber och en grodmansdräkt. Alltihop föremål som Mickey behöver för att rädda sina sex vänner ur klorna på familjen Fratelli.

Klassisk musik
Grafiken i The Gonnies II är visserligen tydlig och färggran, men att påstå att det rör sig om ett mästerverk vore att ta i. Inte minst därför att bakgrunderna, bortsett från några färgskiftningar, mest ser likadana ut. Däremot är musiken riktigt, riktigt  bra. Personligen tycker jag allra bäst om låten som spelas när man passerar hängbron, men faktum är att nästan all musik är så bra att den skulle platsa i vilket Zelda- eller Mega Man-sepl som helst. Dessutom är ljudeffekterna än idag förvånansvärt effektfulla för att komma från NES begränsade FM-chip.

Värt ett bättre öde
The Gonnies II har aldrig varit något särskilt långvarit spel. En enda dags koncentrerat spelande var allt som krävdes för att utforska varenda grotta och hus. Konsekvensen av detta blev nog sorgligt nog att spelet köptes, spelades och glömdes bort. Trots att det egentligen var värt ett så mycket bättre öde.

Bilder